Klassiker (MNW)
Eldkvarn har en given plats djupt i den svenska rocksjälen. Få andra band har under en så lång tidsperiod lyckats vara ständigt närvarande med bibehållen värdighet och ett personligt tilltal. Sedan bröderna Per ”Plura” och Carl ”Carla” Jonsson och vännen Tony Thorén spelade sina första takter tillsammans har det snart förflutit fyra decennier. Den här samlingen består av ett urval pärlor från bandets tio första år på skiva. Från debuten (som Piska mig hårt) med LP:n Elisabeth 1974 till Tuff lust 1983. En era som bland annat gav oss storslagna svenska rockpärlor som Pojkar pojkar pojkar, 3:ans spårvagn genom ljuva livet, Man utan namn, Fula pojkar, Nere på klubben, Desperados… och mycket, mycket mer. 30 låtar från åren 1974-1983. Booklet med bandets tidiga historia.

Sedan slutet av 70-talet har Eldkvarn varit en av Sveriges mest pålitliga leverantörer av rockmusik. De har, som sig bör hos ett band som gjort album i över 25 års tid, gått igenom flera olika stadier. Efter de tidigt, förvirrade försöken av förena progg med Velvet Underground fann Eldkvarn en första storhetstid inom det som då kallades "new wave", med snärtiga, fyndiga, extroverta och korta poplåtar om storstadslivet. Album som "Pojkar, pojkar, pojkar" och "Genom ljuva livet" utvecklades till den mer ambitiösa "Tuff lust". "Dem står jag fullt ut, de är roliga att lyssna på och spela låtar ur. Ibland tänker jag att jag vill tillbaka till de mer lättlyssnade klacksparkarna, men det måste falla sig naturligt". Efter dem följde ett par mer förvirrade album. "Den epoken kan man tala tystare om" ler Plura. "Jag hade tappat greppet lite. Eller snarare lite väl mycket. Försökte leva rocklivet och blev snart ganska utbränd. Till slut var det väl ingen av oss som visste om bandet fortfarande fanns". Formen hittade man med "Utanför lagen". Plura hade åkt ut i skärgården för att slicka såren och skrivit en bunt sånger med ett helt annat, lugnare och mer lantligt temperament. Tillsammans med dubbel-LP:n "Himmelska dagar" och "Kungarna från Broadway" bildades en trilogi som varit den starkaste i Eldkvarns historia, åtminstone fram till nu. "Men det är oundvikligt att man blir för pretentiös i perioder och det hände på "Legender ur den svarta hatten" och "Karusellkvällar". Om man nu ska vara självkritisk. Trots att det gick väldigt bra kändes det lite som om bandet började bli förvirrat". Med "Pluralism" nosade man på U2-territorier. "Om man håller på länge hamnar man förr eller senare i situationen att man antingen behåller sin stil och anklagas för stagnation eller försöker förnya sig på ett ibland krystat sätt. Och det har tagit ett tag att lära sig", konstaterar Plura. "Sånger från Nedergården" var tillbaka till soundet kring "Utanför lagen". Med "Limbo" hittade man, med Peter LeMarc som guide, mer eller mindre hem. "Vi är inte ett band som lägger 36 kanaler med kör, det har inte så mycket med min röst och mitt uttryck att göra. Jag tror det är oundvikligt att man söker sig mot enklare uttryck och skalar bort det som känns onödigt utanpåverk".